it's all about me, myself and I

jag Har alltid haft svårt för att öppna mig hos en annan kille känslomässigt. jag kan inte gå för nära, blir det förhållande vibbar så backar jag. jag har ALDRIG varit kär som jag skrivit tidigare men aa nu blev jag det och det sket sig. detta är just varför jag aldrig satsar på en kille, varför jag alltid backar så fort det blir seriöst. sitter aldrig och gråter över någon för jag har lärt mig tidigare, jag har blivit den hårda typen. det krävs verkligen djupa saker för att få mig att bryta ihop annars tänker jag bara "skit samma" och nu så bröt jag ihop?detta kan vara en vändpunkt i mitt liv eftersom att jag aldrig känt så här i mitt liv. Jag har suttit och tänkt mycket den senaste tiden, på att folk har det värre. ett jävla i-lands problem "åh jag blev kär sen sårad, nu ska jag sitta hemma och döda mig själv" men tänk på ett u-lands problem "jag har inget rent vatten att dricka idag". Det gäller att sluta tycka synd om sig själv, det gäller att tänka någon annan har det värre än mig. Sen när du möter ett annat hinder senare i livet då ska DU tänka jag klarade av det där för längesen varför ska jag inte klara av detta? alltså blir man starkare bara och lär sig en jävla mycket av det. Det som inte dödar dig, gör dig starkare.